Gotlandsfossil 1

Trilobiten från Gotland är oftast av släktet Calymene, som levde för ca: 430 miljoner år sedan. Den kunde bli ca: 10 cm lång som längst. Idag går det att finna dessa förstelnade till fossiler i områden som Muldelagret vid Ekstakusten och kring Högklint söder om Visby. Namnet trilobit kommer från att djuret är tredelat. De har namnet pygidium: som är sjärtpartiet, thorax: som är mellanpartiet med tre lober, en mittlob och två sidolober. Underpartiet av thorax fanns flertalet multipla par av små ben. Slutligen cephalon som är huvudpartiet, med magsäcken i underpartiet av huvudet. Trilobiter går också att hitta på Åland, och där har man hittat rekordstora trilobiter på ca: 10 cm. Korallen är en växt som tillhör gruppen nässeldjur och som alltid var förankrad med stödutskott i havsbotten. Korallen har oftast flera kransar av mjuka rörliga tentaklar. Dessa var försedda med nässelceller med vilka de kunde bedöva bytet med eller försvara sig med. Korallen hade kraftiga kalksklett, vilket bidrog till att de var viktiga revbyggare runt gotlandskusten. Visby stad ligger exempelvis inbakad mellan två välkända kalkstensrev byggda av koraller. Snäckrevet norr om Visby och Högklintsrevet söder om staden. Bläckfisken lever normalt vid havsbotten på grunt vatten, där den livnär sig huvudsakligen på kräftdjur. Men den kan även simma med sina fenor och armar. I manteln mynnar bläckkörteln, ett svart pigment som kan vara självlysande. Det för att kunna förvirra en angripare av fisken. Spår av bläckfisk går att finna vid Ekstakusten, vilket talar om att Gotland tillhörde ett mera tropiskt vatten för ca: 430 miljoner år sedan. Stora delar av Stockolms skärgård låg då ca: 200 m under havsytan, och det ända fram till för ca: 6000 år sedan. Medan på Gotland var havsnivån som på våra dagar. Många av dessa fossiler som går att finna på Gotland levde nämligen vid havsytan. Armfotingar finns endast i havet, där de vanligen sitter fastvuxna vid klippor och stenar som är beläget vid havsytan. Ty de livnär sig på havsplankton som finns i vattnet. De fångar in plankton med tentakler som sitter i skalöppningen mellan underskalet och överskalet. Skalen som oftast är förkalkade kan öppna och slutas med hjälp av muskler. Armfotingar skiljer sig från vanliga musslor som har sina skal som ett vänster och ett höger skal. Armfotingar som Leptaena depressa är ytterligare fynd som talar om att det fanns växt och djurliv på Gotland redan från kambriumtiden till nutid.